Alla får mig att framstå som den som ''lekte''. Men kanske var det inte så. Kanske var det den andra som gjorde det ist. Jag vill inte behöva böna och be för att få upp kontakten igen. De flesta förstår inte ens anledningen till varför jag skulle vilja göra det ens. Det enda jag ångrar är att jag lät honom glida ifrån mig mer och mer. Jag vill vara en del av hans liv igen, precis som jag var förut. Jag vill veta vad han känner och tänker varje dag. Jag vill inte känna mig övergiven och utfryst. Man säger inte att man älskar någon, och sen tar det tillbaka bara för att det kom ut offentligt. Kanske skämdes du bara över mig. Eller så ångrar du det verkligen, precis som du sa. Du ångrar varje ord du sa, varje dag du fick mig att vilja gå upp på morgonen, varje litet SMS som fick mig att le för en gångs skull. Jag vet att allt det inte bara var ord för dig. Jag vet att du kände något du oxå. Och jag tänker vänta tills du erkänner det. Jag väntar på att du ska komma tillbaka.