Vad tänkte han den där fredagen egentligen? ''Äh, jag är hellre med henne än att sitta här själv'' eller ''En sista gång kan jag träffa henne..'' eller helt osannoligt '' Åh, vad kul att träffa henne igen!''. (Knappast det sista) Jag fick komma iaf. Han sa okej till att jag kunde komma och göra honom sällskap. Jag var ändå bara ute på ett av mina små galenskaper. Kom igen, jag gick från skolan och upp till Sten Sture-monumentet och tillbaks till skolgatan, på vägen tog jag bilder. När jag var på väg till skolgatan och N ringde jag Micke. Hela jag skakade. Fyfan vad jag var nervös.
När jag kom hem gick jag ut och tog in sälg-grenar och satt i en vas. Bara för att jag kände för det. Jag var glad. Fylld med den där efterängtade varma, känslan. Jag blir jämt så lycklig av den känslan.