Vad finns det att sakna, när det egentligen inte var något? Om det inte var något, hur kan man då längta efter att få höra dennes röst igen? Hur kan man då gå runt och undra om allt bara var en dröm, eller om det faktiskt har hänt? Om det inte var nåot, hur kan jag då ha en massa sår kvar? De vägrar läka. De är bara där för att plåga mig. Jag litar inte på någon längre. Det är ert fel lika mycket som mitt eget. Jag skulle aldrig litat mer på er än mig själv. Men det vet jag nu. Tack.