The joy, the love, the poker games

Our short, sweet nick-names

The calls, the green, the trophy-rings

All the sweet and lovely things

You was my earth, you was my sky

You made me walk way up high

You made me laugh, but now I cry

But there hasn't gone a day that I

Regret the tears that joy now brings

For I hope you well and happy things

Den brytande punkten – vägskälet.

Jag kunde säga så mycket mer, men jag visste inte om jag vågade. Jag ville inte såra honom, men inte heller låta honom vinna. Jag ville visa att jag hade rätt – för en gångs skull.

Hur berättar man för någon att den inte kan mäta sig med andra i ens förflutna? Hur säger man att de var bättre på så många sätt, att man i slutändan undrar varför man inte är kvar hos dem?

Egentligen har jag alltid vetat… Det gör bara ont att äntligen säga det högt för mig själv.

M. Han visste att jag var skadad. Hos honom behövde jag inte gömma mig. Han visste.

Jag vill inte gömma mig längre. Jag vill inte låtsas vara någon annan bara för att göra andra glada. Jag orkar inte gömma mina tårar längre.

Delta Goodrem - Fragile

Six thoughts at once I can't focus on one
Seven days a week but my life has just begun
So caught in emotion and I'm overcome
As I'm falling down I come undone

Sometimes I feel like I'm alone
Sometimes I feel like I'm not that strong
Sometimes I feel so frail so small
Sometimes I feel vulnerable
Sometimes I feel a little fragile
A little fragile

In six thousand years what will this mean
Words from the heart or a melody
So caught in emotion and I'm overcome
As I'm falling down I come undone

Sometimes I feel like I'm alone
Sometimes I feel like I'm not that strong
Sometimes I feel nothing at all
Sometimes I feel vulnerable
Sometimes I feel a little fragile
A little fragile

If people can see right through my eyes
like an open door that I can't disguise
I won't be afraid from the tears I cry
I'll not run I'll not hide this is how I feel inside
A little fragile
A little fragile

Sometimes I feel like I'm alone
Sometimes I feel like I'm not that strong
Sometimes I feel so frail so small
Sometimes I feel vulnerable
Sometimes I feel a little fragile

Jag har kommit på mig själv att spendera mer tid med Ina än med Isobell. Truth to be told, så gillar jag Ina mer, eftersom det egentligen är jag. Eller rättare sagt, den lite mer etiska jag. Ina är... Hon är van vid att vara osynlig och oförstådd. Den enda som förstår henne är Benjamin. Det är ganska självklart vem Benjamin är i min berättelse. Jag behövde inte ens tänka på det. Jag känner dem. De är goda människor som livet varit hårt mot, men de fortsätter kämpa ändå. De har varandra, och tillsammans klarar det allt.

När du lämnar mig...
När du lämnar mig..
Av blod och av mig, du går som en tjuv.
Av blod och av mig, jag faller när du lämnar mig.

Så tala om för mig när du hör mitt hjärta stanna, för du är den enda som vet.
Tala om för mig när du hör min tystnad, det är möjligt att jag inte skulle märka.
Så tala om för mig när min tystnad är över, du är anledningen till att jag är försluten.
Berätta när du hör mig falla, det är möjligt att det inte skulle göra någon skillnad.

hese wonderful words we had spoken

The kindness of the meaning we've broken
The empty kindness us together bind

The letter replied, the fear defined

ilent. So silent are words without speak

I want a voice, loud as called from the highest peak

I want, I demand, a meaning with those written words
That takes me onto different worlds
I want some truth, I want a change
I want a feeling that isn't strange

ome back to me, my beloved knight
I know you'll do what you think is right
Come back, spear me this pain
I just want to see you in your eyes again
Come back to me, before the end
It's on the end that all depend

Jag vet inte vem jag är. Ena dagen är jag tacksam för min ensamhet, glad att jag valt den, känna att den är helt rätt för mig, andra dagar hatar jag den, hatar mig själv som försatt mig i den. Sen finns det dagar - som idag - då jag känner mig... vuxen. Förståndig, mogen, och ler åt att leva, ler åt gårdagen, ler åt framtiden - optimistisk. Vi har alla bra dagar, men betyder det att de dåliga är fler?

Jag har fortfarande svårt att kunna prata med andra. Om det är för att jag inte öängre litar på människor eller om det beror på att jag helt enkelt är en sån person som hellre lider i tystnad vet jag inte - men jag vet att jag kan ta hand om mig själv om jag måste. Jag har lärt mig det. Det är ialla fall vad jag vill tro. Jag vet att det finns de som tar emot mig annars som jag tappar balansen - jag ser dem bara inte alltid; gömda i skuggor av olika åsikter, åtskilda, långt bort - men de finns där. Och jag vet det - inners inne, men ibland funkar jag bara i tystnaden av mina egna tankar istället för i andras.

Jag kan inte läsa om hål - jag har kommit över det. Boken om hål som tog mig med en sådan storm förra gången jag läste den att jag inte ville leva utan den.
Jag kan inte heller läsa om försenade kaniner, talande blommor eller Hjärter Dam som skriker Av med hans huvud!. Jag vill bara läsa sånt med en undermening, något som försöker säga nått med vackra ord och handlingar. Det är sånt jag vill läsa om, det är i en sån värld jag vill gömma mig, även om jag vet att verkligheten kommer att slås mot mig så fort jag sänker bliken från boken en sekund, om jag lägger ner den för att äta, göra något annat, sova. Jag vet att så fort jag blundar och drömmer så kommer det antagligen vara tillbaka, och när jag vaknar då kommer jag känna hans närvaro, och känslorna som hör till. Jag kan inte gömma mig. Det har jag egentligen aldrig kunnat.