Jag är mer vaken på nätterna än på dagarna. På dagarna omringas jag av det jag har kommit till att acceptera utan val. Jag har redan min roll där, så jag fortsätter spela. Jag håller mig ensam igen. För att det är skönast. För att jag inte orkar vara social eller bry mig. Linda möte mig med ett leende i morse som vanligt nu för tiden. Jag försökte le tillbaka. Jag sa inte ett enda ord till dem på hela dagen.

Jag kan inte sova. Så jag har börjat läsa Edie igen, i brist på bättre. Någonstans måste jag gömma mig.