Han älskar mig inte längre. Jag vet det. Jag känenr det i hjärtat. Hoppet har börjat dö ut.

Jag vågar inte börja prata med honom längre, för jag vet att han inte vill prata med mig. Han har inget att säga mig längre. Och även om jag började prata med honom - till vilken nytta skulle det vara?

Jag försöker lära mig att hata honom, men det går inte. Det tar emot att hata någon som han. Sakta formar jag mitt liv efter hans siluett. Han är hålet där mitt hjärta skulle suttigt.