En känsla av tomhet. Ögonen sticks - tårfylls.

Även om han någonsin skulle komma tillbaka, så skulle vi inte förstå varandra som vi gjorde förr. Vi skulle tala helt olika språk. Jag kan inte klandra honom för att han inte stannade. Jag vet hur dåligt han mådde då, och jag själv mådde inte särskillt mycke bättre. All min energi gick åt att få honom känna sig starkare. Jag brydde mig inte så mycke om mig själv, han var allt för mig.

Varje mail jag får från honom får mig att hoppas, speciellt när han helt plötsligt svarar på mindre än några månader, redan en dag efter mitt svar. Det borde vara olagligt att inge någon med så mycke hopp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag hörde inte att du gick. Jag undrar hur jag är kvar här. Jag vill inte röra någonting, det kan ändra mitt minne.     Jag är det jag är, jag gör som jag vill, men jag kan inte gömma mig. Jag tänker inte gå, jag tänker inte sova, jag kan inte an...

Kanske har jag blivit en martyr. Kanske är det så allt har påverkat mig, kanske lever jag i fast tro på "There will be a day when you wished you done a little evil for the greater good". Jag vet att det jag gör inte är rätt för mig, jag vet att det j...

Blir det någonsin bättre? Jag menar, när lär man sig att sluta kämpa emot tårarna? När behöver man inte kämpa längre?   En vecka utan skuggor. En vecka utan tårar och med leenden i dess ställe. Men nu kommer allt tillbaka. Divanen är under föns...

Inte en tår. Inget utbrott. Kanske har jag nått mitt mål, kanske har jag nått min gräns för vad en människa kan känna.   Jag kände reglerna, vi levde på gränsen. Det var bara en tidsfråga, det visste vi bådatvå. Men jag kommer alltid undra att om...

Bara en blick på honom så kom hela sommaren tillbaka. Känslan när jag såg honom gå in genom den där dörr sist, kvällens blickan och att gå hand i hand längs ån. Det sena nätterna med film och att cykla hem i morgondimman med MGMT - Time to pretend i ...